Inne i en bubbla

2 år har gått sedan sist och mycket har hänt sedan dess. Ja oj vad mycket det har hänt nu när jag tänker tillbaka på de senaste 2 åren… Både vad det gäller mitt företag CeciliasBalans och mitt och Susanns gemensamma företag (lokalen) Balans med Omtanke. Det som är mest tydligt är för ett år sen, HT19, då vår dåvarande massör Åsa gick på mammaledighet och tog in ett par “inhoppare” som skulle fylla hennes plats, vilket resulterade i kaos. Både jag och Susann orkade tillslut inte mera och bokstavligen kraschade totalt. Läroläxan av det hela blev att vara ännu mera fyrkantig och ha extremt små ramar gentemot de som hyr in sig/vistas i våran lokal. Tydlighet och ramar var inget nytt för oss men att behöva vara så fyrkantig trodde vi inte var behövligt man vill ju tro att människor menar det dom säger och lovar. Vi kände oss totalt överkörda…. men så här i efterhand var det nödvändigt att hända för det satte igång en förändring som var meningen att ske. Susanns livskamrat Gregers, Skärgårdskiropraktorn 2trappor upp i samma byggnad, kom ner och styrde upp saker och ting. Och när vår massör Åsa sen meddelade oss att hon med sin familj tänkte flytta söderut blev förändring en faktum.

Gällande CeciliasBalans så la jag ned akupunktur i samma veva som jag drog igång det. Att sätta nålar på människor kräver en enorm erfarenhet och erfarenhet kräver enormt mycket tid, tid som jag kom fram till, inte var villig att ge. Jag gick in en period i mitt liv där egentid blev otroligt viktigt. Jag har tillbringar hela mitt vuxna liv åt att ta hand om andra. Främst mina barn men även husdjur och andra runt omkring mig. Vill poängtera att vara mamma har varit en helt underbar resa och skulle inte byta bort det mot något i hela världen och kommer alltid finnas där för mina söner såklart. Det är inte det, utan att jag alltid varit en sådan som gett mera än jag tankat på. Detta bubblade upp till ytan och att ta hand om mig själv blev viktigare än något annat. Att då arbeta med behandlingar skrek hela mitt varande nej till så jag tog ett kraftigt steg tillbaka och la den verksamheten på is tillvidare. Detta och drömmen som jag och min man har att flytta från Stockholm och bo ute på landet satte igång tanken att lämna Balans med Omtanke. Denna process har tagit sin tid, jag är ju så otroligt stolt över det Holistiska center som jag har varit med att skapa och lika tacksam över att få vistas där tillsammans med människor som burit mig när jag brustit men framför allt gett mig så mycket glädje och insikter. Att komma till Balans med Omtanke är att landa mjukt i sig själv och få ett högre perspektiv på allt, oavsett om du är besökare eller arbetar där. Ändå så kom ett farväl närmare och närmare… Februari 2020 så flyttade min redovisningsbyrå hem vilket skapade plats för flera terapeuter, vilket expanderade det Holistiska centret att bli vad det är menat att vara.

I detta nu så är vi tre stycken som har Balans med Omtanke, Gregers har blivit delägare och bedriver nu sin verksamhet hos oss. Tanken är att jag innan årskiftet ska hoppa av som delägare, släppa taget och lämna över till superparet Susann och Gregers.

1 september 2013 startade jag och Susann Balans med Omtanke och 31 december 2020 slutar den resan för mig… hua vad definitivt det låter! Allt finns ju kvar, både lokalen och människorna i den. När jag tänker tillbaka på de sju åren som gått sedan starten blir jag alldeles varm inombords. Det har utan tvekan varit den bästa arbetsplatsen jag någonsin haft!

Så vad händer nu ra? Ingen aning! och jag är helt fine med det. Så långt jag kan se, typ till årsskiftet så kommer jag fortsätta vara i min bubbla där fokus ligger på mig själv och mina närmsta. Det är så långt energin räcker just nu. Det är helt ok att backa, pausa för ett tag och sen va öppen för vad som är meningen att ske…

Detta inlägg blev väldigt personligt men när ens arbete går ihop med privatlivet så blir allt ett!

massa kärlek

Cecilia